Ni är ju många som frågar om hur själva förlossningen var, så tänkte skriva lite om det nu! Redan 4 veckor sen idag. Hej vad det går! :) Minns inte helt 100 men vi skrev upp lite punkter och klockslag på mobilen när vi var där så utgår från dom!

Kl 4 - Vaknade, gick på toa och såg att jag fått en blödning. Fick lite panik för såhär ska de ju inte starta, jag ska ju få ont eller så ska vattnet gå. Gick tillbaka till sovrummet och bad Fredrik hjälpa mig att googla vad det betydde. Han skällde ut mig och sa att det var idiotiskt och ringde till förlossningen. De var ju mitt andra alternativ.... De bad oss iallafall komma in för att säkerhetsställa att blodet inte kom från bebisen

Kl 4:30 - Vi kom till bb, hamnade i ett rum på för-förlossningen. De gjorde ultraljud, undersökte bebisens hjärtljud, tog massa blodprover på mig och tvingade mig att fasta. Var vrålhungrig så ingen underbar förutsättning. Alla prover var bra och bebisen mådde utmärkt! Strålande, ge mig mat då tänkte jag men nej nej.. Fick sockerdropp.. Jippi!

Kl 8:30 - Blev förflyttad till förlossningen, hade nästan gått över 2 veckor så de tyckte inte att det var någon idé att skicka hem mig, var även öppen 2-3cm. Insåg att nu ska jag bli mamma om x antal timmar. Vilken känsla!

Kl 11:30 - Då spräckte de hål på hinnan. De började fråga om vad jag ville ha för bedövning. Men det tar vi sen sa jag, har ju långt kvar innan det börjar göra ont. Trodde jag. Fick förklarat hur det funkade och insåg att en sån där epiduralspruta var en bra grej

Kl 15 - Var öppen hela 4cm. En narkosläkare kommer för att lägga sprutan och ber mig göra nåt som då kändes omöjligt. Ligga på sidan, vika upp med benen mot den gigantiska magen, samtidigt som jag skulle trycka ner brösten mot magen och hakan ner i brösten. "Ligg bara som en katt.." Jo men visst! Inga problem. Ska jag kunna andas samtidigt också tänkte jag? Detta även med ganska ordentliga värkar. Men de fick in sprutan och halleluja vilken skön bedövning! Den räddade mig, sov tom ca 30 min per påfyllning medans jag öppnades.

Kl 16:30 - Då satte de in nåt värkstimmulerande i dropp-grejen för att täta värkarna.

Kl 17 - Öppen 6cm

Kl 18 - Öppen 8cm

Kl 20:15 - Öppen 10cm. BRA tänkte jag, då krystar vi ut henne. Men nej nej, då låg hon liiite liiite på snedden. Då skulle jag stå upp, sitta på en toalettstolsaktig grej och gunga och även gunga på en pilatesboll för att få henne neråt. Och det trycket gick inte att bedöva emot. Tack, jag märkte det. Kul utmaning tänkte jag. Det var nu jag verkligen insåg räddningen med bedövningen för själva värkarna, hade jag haft den smärtan också hade jag gett upp.

Kl 01:45 - Time för födsel!! Men då kom nästa problem. Min svanskota jag bröt för 6 år sedan, den gjorde fruktansvärt ont när jag skulle trycka ner röven och upp med benen, så jag gjorde tvärtom till en början. Barnmorskorna var måttligt nöjda. Jag började skrika om att jag ville ha kejsarsnitt, skrek till Fredrik att det var hans fel och att hon inte skulle få nåt syskon mm. Jag passade även på att bita honom samt klämma sönder hans hand. Men han kände att det inte var läge att klaga över smärta! Stackarn!!

Kl 02:24 - LYCKA!! Hon kom ut, hon var det vackraste vi sett!! :)

Så, bättre story en så blir det inte! När jag fick uppe henne på bröstet så försvann all smärta och de där med syskon, såklart hon ska få ett!!

‹3