Under hela dagen har jag mått dåligt över kvällens drabbning. Frågorna var många. Hur mycke förlorar vi med idag? Vilket sekel tog vi senast poäng mot Helsingborg? Hur mycke självförtroende har killarna efter 2 raka spelförluster och 1 förlust som avgjordes på ett skrivbord inne hos SvFF. Ångest är ett bra ord för att beskriva känslorna innan avspark!

Matchminut 19: 0-1 - Jahapp! Då börjar eländet tänkte jag..
Matchminut 24: 1-1 - Jaaa! Skönt, vi gjorde mål på dom iallafall!
Matchminut 28: Andra gula kortet på Nisse = utvisning - PANIIIIK!!
Matchminut 39: 2-1 - Lycka! Glädje! Va fan hände??

Paus! Känner hur paniken och stressen börjar komma till ytterligare en högre nivå! HUR ska vi hålla tätt i ytterligare 45 minuter + tillägg? Vilka byten görs? I vilka minuter? Orkar Tjernan och RÅP fortsätta kriga på mitten och vinna duellerna där?

Under hela andra halvlek stod jag och darrade som ett asplöv! De fick inte bli mål! AIK kämpade och slet som om det vore för liv och död! Trots utebliven straff och vissa domarbeslut emot oss så kämpade de som svin, de gav aldrig upp!

Matchminut 94: SLUT! Vinst med 2-1! Hur i hela friden lyckades vi?? :) Vilka kämpar!! Kände lycka och glädje igen men i dubbel bemärkelse! Det blev kramkalas på läktarn! Ojoj så underbart! Och rättvist! Trots att AIK var en gubbe mindre i mer än 60 minuters spel så var dom faktiskt det bättre laget! Vi klarade av att vinna mot Helsingborg med en gubbe mindre! Tänk om idioterna inte kastat in skit mot Syrianska, kanske hade vi vänt där också och haft ytterligare 3 poäng? Så, tack igen era puckon!

Kommer sova så gott! Först ska jag njuta av reprisen och se matchen i lugn och ro! :)